2 days to go

Idag lämnade vi myllret av planering och inlemmade oss i tredagars-arrangeén. Kaoset börjar lägga sig?

Efter ett år av planering var det fortfarande saker som var kvar på slutet. Blivande mannen med kollega satt halva natten och petade i texter. Ingen skrivare ville ta de fina pappren. Några sista minuten avbokningar (we love you) och en nytillkommen barnflicka. Magen är fortfarande inte bra och jag försöker bibehålla lugnet. Kanske är det en rejäl magsläng man ska ha veckan innan bröllopet för att komma i klänningen? Jag försöker peta i mig kanelbullar så den inte ska ramla av på lördag...

Sitter i sängen i lyxiga sviten, och har precis badat i vedeldade kar. Allt är toppen, och imorgon får vi frukost på sängen. :)

(och jag lär ju hetsblogga imorgon med...)

Hippad mö! (del 2)

Lördagen startar lugnt, jag hämtar Ebayade paket och överväger att gå ut och springa denna sommarens sista klämtande dag. Icke. Kl 11:00 ringer mystiska mannen Melker "var är du? Jag ska hämta upp dig". Pulsen stiger. På gatan står en svart bil, vi kör iväg. Att titta på The Bourne Ultimatum dagen innan kanske inte var en så bra idé, jag har väldigt många bilder i huvudet under färden...

Vi stannar i Gamla Stan, där några av de allra sötaste väninnorna står - alla illmarigt leende. Dagen inleds med underbar te-stund med trekantsmackor, scones och bakverk. Fler väninnor ansluter. Jag får det ljuvligaste av hantverk, en krina med liten slöja till. (Bild kommer snart) Ur en stor påse får jag välja ett paket, och sedan gissa på innehållet vem det kan vara från. Det lurigaste av dem alla inleder.. Truppen går vidare, och för mig som är van att vara den som arrangerar är det både läskigt och kul att inte ha en aning om vad som komma skall. Vi hamnar på en yogaklass med världens bästa yogalärare, sedan vidare mot mysiga badet i Gamla Stan med vin och frukt. Fler paket följer (bara uppfinningsrikedomen är värda ett inlägg i sig!). Efter en stund kommer en stilig kille. Jag anar ugglor i mossen... Men icke hade jag behövt oroa mig; en timmes massage senare fortsätter den underbare mannen med att lägga en komplett make up. Tjejerna drar iväg, och vi som är kvar går ner till kajen. Söta träbåten anländer och färden går vidare. Solen skiner och här sitter jag i fina båten mitt i stan på vidare äventyr.

Vi anländer södra Söder och Kickis lägenhet. Stora middagsbordet väntar, fantastisk mat, gott vin och massa bus. Det var frågor som besvarats av blivande mannen (många oooanden och aaaahanden, han ligger bra till hos vänninorna :)), fler paket från de som inte kunde vara med, champagne och en hel del annat.

Tack söta underbara älskade väninnor för en helt underbar dag! Att få känna sig så bortskämd och omhändertagen som jag gjorde var verkligen något jag unnar alla. Det är svårt att i ett inlägg beskriva fantastiska ni är, jag sammanfattar det med - you rock!!!

Möhippa del 1

På fredagen kom följande SMS: "Godmorgon! Packa en väska med svettkläder, badkläder och ditt nya silverfodral med passande skor. Gå sedan till jobbet och invänta instruktioner." Med hjärtat i halsgropen följer jag instruktionerna. Silverfodralet är lite väl mycket fodral, så alternativ packas ner. Jag går till jobbet, fortfarande med hjärtat i halsgropen. Väntar. Väntar lite till. Undrar när och vad som ska ske. Åker på externt möte, utan väska. Inte kan väl Det Stora Försäkringsbolaget ha ett finger med i spelet? Kommer tillbaka till kontoret, fortfarande inga nya instruktioner. Vid det här laget är jag så uppspelt att jag knappt kan Facebooka. Tur att det är fredag eftermiddag..

Möter upp med söta tärnan och uträttar make upärenden på NK. Stora väskan är med. Inga nya instruktioner. Pulsen slår i 150. Ni fattar läget... Det blir vin med Karin och Linda på Nox, sedan hem och chilla. Jag brjar inse att fredagen nog inte blir dagen. Pulsen lägger sig långsamt.

Ojojoj

Det kommer ett inlägg om helgens aktiviteter. Bara inte nu...

Morgon-SMS

Imorse 06:50 kom ett sms. Jag har en vag känsla av att det kan vara ett eventuellt möhippetrick.. Som den (numera) lätt kontrollfreaks-artade blivande brud jag är undrar jag givetivis vad som händer nu...

Jag har min väska med mig.
Jag är på jobbet.

Lite förväntansfull. Kanske lite rädd. Bör jag vara det?

So you think you can dance?

SYTUCD är ett av mina absoluta favoritprogram. Duktiga dansare castas och paras ihop för att sedan dra olika dans-stilar ur en hatt på lapp och framföra i nästa avsntt. Naturligtvis ingår även ett röst-moment. Inte lika kul som att se koreografierna, klädsel och framförallt - veckans träningsrapport.

I tisdags var Blivande Mannen och jag på danslektion. Jag hade egentligen inga förutfattade meningar, det har jag inte längre tid med i späckade schemat fram till dagen D. Alltså var jag inte särdeles mentalt förberedd på vad som skulle ske. Men, en halvtimma in i lektionen hade våra steg synkroniserats, våra ryggar sträckts och armar böjts. För att citera sportstjärnor som intervjuvas efter seger: Det kändes bra! I salens spegel blev jag dock synnerligen väl påminnd om att vi fortfarande var fjärran från det som kan kallas graciöst.

Ikväll hade vi vår andra lektion. Grundsteget sitter där det ska, men tillsammans rör sig våra fötter inte alltid i samma riktning. Eller ja, samma riktning är det ju, men inte alltid motsvarande ben vilket är en förutsättning för pardans. Vi tränade även s k sway, som skulle få oss att se än med svanlika ut. Jag säger inget om de tre proffs-paren som delade träningslokal med oss. Inte heller kommenterar jag deras lätt höjda ögonbryn när mina småtår fick sig en omgång av storfoten (obs ej Carl Bildt).

På söndag är det dokumentering medelst videokamera. Sedan hoppas jag träningslägret är över, och vi kan sväva iväg som Fred och Ginger..

Alla har vi olika sätt...

MSW i din RSS

Just det, nu kan du få Martha Atewart Weddings in i din RSS-läsare :) Jag har bloglines, men Google reader ska vara bra den med!

Här är länken ni vill prenumerera på:
http://blogs1.marthastewart.com/weddings/index.rdf

Grönt är skönt

Såhär i miljödebattens tidevarv har även vi funderat över de gröna bröllopet. Tänk mindre St Patricks och mer Carbon footprint. Vad gör då vi för att tänka lite extra på moder jord?

Jo, vi väljer ett ställe som nästan helt har egen el-försörjning från traktens vattenfall.
Vi väljer fisk på menyn, så lokalt fångad som möjligt, likaså grönsaker (skördade, inte fångade).
Mr Tårta bor inte heller långt från festplatsen.
Och självklart har slottet en stark miljöpolicy vad gäller handdukstvätt, tvål m m
Vi uppmanar våra gäster att samåka så långt det går.
Och ja, lite flyg behöver vi åka på vår smekmånad men till största del blir det Shinkansen.

När gav du din partner en utsläppsrätt sist?

12 dagar kvar

Kan man säga att nedräkningen har börjat nu? Eller får man bara räkna ner när det börjar på tio? Det börjar bli knappt om tid. Och hur ska jag hinna? Vardagar till fem är arbetstid och det är definitivt no-no att bröllopsfixa (utom på lunchen då). Efter jobbet försöker jag göra de sista Ebay-fynden, besöka min vanliga community och försöka stävja mitt beroende av Facebook. Bloggandet har blivit pinsamt eftersatt, men tack söta blivande man - efter 132 postings lade du inte ett långt och fint :)

Idag var vaken-tiden schemalagd på minuten. Ekipaget var bara 15 minuter försenade till sömmerskan och tack och lov är hon både rar och inte så dyr på ändringar. Efter helgens eskapad [1] lovade hon mig att sy dubbla sömmar på klänningen när allt är måttat och klart :)

[1] Det här kan jag inte berätta om nu. Men kanske sen, om jag får lov..

Brudgummen talar

L här. Det är inte jag som är "jag" på den här bloggen. Men i brist på bättre pronomen för att uttrycka självet kommer jag att låna "jag" ett tag. I alla fall för det här inlägget. Hittills har det varit en väldigt ensidig syn på W2007 här. Och med all rätt. Jag kan intyga att utrop om bridezilleri eller "all in, it's now or never" har varit en del av verkligheten det senaste året. Det är inte alltid lätt att hänga med i svängarna. Good enough is never enough...

Hur många bröllopsmagasin har jag läst? Jag har bläddrat igenom några Martha Stewart Weddings. Mest för att Martha är ett fascinerande fenomen i sig men också för att världen som målas upp är otroligt åtråvärd på ett plan och helt sjuk på ett annat. Fördjupningen i varje enskild detalj där fransarna på brudnäbbarnas organzakjolar ägnas flersidiga reportage gör att ribban sätts på en absurt hög nivå. Eller också kanske det bara är för fantasin. Fast blivande frun hävdar bestämt att Marthas tips är "jättebra". Vad har jag mer gjort...köpt Vera Wang on Weddings till henne och även bläddrat igenom den. Sett enbart som fysisk bok är den helt fantastisk: formatet, pappersvalet, layouten. Det bara flödar av valrhonagrädde och pol roger-bubbel från varje sida. Ingenting är för litet och oviktigt för att inte vara med.

Men egentligen, vad handlar ett bröllop om? För mig är det ett djupt symbolmättat firande av kärleken mellan två människor och deras vilja att leva tillsammans. I champagneyra och influensa, på semester och däckbyte på nattlig vinterväg. Detta tillfälle är starkt i sig självt på ett individuellt, psykologiskt plan där "jag jag jag" skall uppgå i "VI VI VI".
Men när man gör något så stort så vill man så klart visa det för dem som betytt och betyder mycket för en. Det ska bli fest! Men alla som bjudit hem mer än två personer på sittande middag vet att det är en del arbete och fixande med det. Beslut ska fattas, mat ska inköpas och lagas, snacks läggas upp och drycker blandas. Dessutom ska två veckors kläder plockas ihop och lägenheten städas och fejas. Det handlar om respekt för dem man bjudit in och glädjen i mötet. Det säger sig självt att ett bröllop med 90 gäster blir exponentiellt mer att hålla reda på. På alla plan.

Tack o lov är min blivande fru en organisatorisk talang av format, tänker i fler steg än jag och har en förmåga att inhämta och processa information till användbara idéer som är rent ut sagt märklig. Men bra.

Så har jag varit en fripassagerare på den här resan? Delvis, absolut. Men jag valde resmålet...och sedan har jag försökt agera som en balanserande faktor och satt ner foten och hållit upp handen ibland men mestadels applåderat och ropat hurra!

Så hur känns det så här två veckor innan? Vi repeterade igår med vår chica city-präst och det känns alldeles förträffligt. Det ska bli otroligt kul helt enkelt. Inget kan gå fel eftersom inga fel finns. Dyker bruden upp så kommer jag att vara där. Jag tror till och med att jag ska klippa mig innan. Kanske raka mig lite också.

Rearåttans återkomst

Ska du stå brud snart? Eller vara tärna? Eller, bara vill unna dig något fint (läs: skor)? Now is the time! Så många fina skor på slutrean var länge sedan jag såg! Dessutom kan man hitta en hel del snygga skor som funkar ett tag till i höst och även nästa vår. :) Jag tänkte länge att det var dags att ditcha wedges (kilklack) men icke, funkar nästa vår med.

Några favvoshoppingsiter är:

Zappos.com
intermixonline.com
Barneys Co-op
e-luxury
Yoox

I Stockholm har bl a Natalie Schuterman och Mrs H slutrea, i Göteborg ABCD och Mouche. Glöm inte att ta en tur på stan, till och med Din sko och Mixage har finfina skor för nästan ingenting!

En utnämning!

En av mina favoritbröllopsbloggar, I nöd och lust har gett mig en utmärkelse! Tänkte nästan att det var något på gång när besökskurvan fyrdubblades under gårdagen :)

Med denna fina eloge i bakhuvudet vill jag gärna ge en guldstjärna till några andra bloggar som brukar förgylla min vardag:
Beauty and the belly a.k.a f.d Bridexena brukade blogga om bröllop men bloggar numera om Bumpy :)

Om jag vore din hemmafru skriver lustfyllt och synnerligen underhålland om matlagning. Oftast vill jag äta alla portioner själv.

Weddingbee.com är en samling sköna tjejer i Det Stora Landet i väster. Jag har tappat räkningen på hur många som gemensamt bloggar på weddinbee, men underhållande är det. Många DIY-tips, bröllopsbestyr i allmänhet och en hel del kulturkrockar utlovas..

Doften av bröllop + Dagens status

Min söta tämligen gravida ("Åh nu är det inte långt kvar? Jo, 2 månader") väninna H gav mig igår den ljuvaste av dofter - Vera Wang. Jag är sedan tidigare ett stort fan av både Narcisso Rodriguez och Agent Provocaterus originaldoft, och Vera är ett välkommet tillskott inför den stora dagen.


Dagens status:
* Danslektioner bokade
* Klipp och färg bokat
* Menyn är äntligen bestämd! Det där med provätning får vi nog skippa, tiden är inte riktigt på vår sida länge, i varje fall inte om all pappslöjd ska hinnas klart.
* Imorgon ska vi öva med prästen! I annan kyrka, på annan ort, med annat upplägg men det blir säkert toppen ändå (märker ni min tillbakahållna stressnivå här?)
* Näbbklänningen har anlänt. Visst är det alldeles alldeles underbart med Ebay, varje vecka är julafton med nya paket! Kanske därför jag figurerar i ett kommande reportage i Elle om mina bästa Ebay-tips. (Härligt med en post som alla utgifter kan gå på helt utan köpångest!)

Issues:
Placeringskort. Jag skriver så oläsligt att läkare inte ens kan tyda mitt kladd. Ja knappt ens jag själv! Har varit på Panduro och letat schabloner, men sjävklart var de slut. Min kära mor med den mest fantastiska av handstilar har redan skrivit nära 100 adresser på kuvert, och blivande mannen textar inte så snyggt han heller. Någon som har en fin handstil som är sugen på att texta 88 placeringskort? Ersättning utgår :)

De små sakerna i livet

Dagens bild: vårt badrum - sedan 2 månader. Nu vet ni att jag inte bara småsjåpar mig över att det är lite ofräscht eller smutsigt. Numera njuter jag över att få befinna mig i kompletta badrum med dusch, handfat och toalett...

Pirr i magen

Idag slog det till på allvar. Eller kanske redan igår, när jag insåg att varje kväll fram till dagen D är fylld med danslektioner, träning, provning av klänning etc?

Jag vill röka cigaretter hela tiden. Att jag vill röka dem hela tiden nykter och flera timmar innan eftermiddagen betyder bara en sak. Fjärilarna i magen har anlänt.

...och så var det bara 19 dagar kvar...

Framför mig ligger högar med papper som snart ska bli kyrkoprogram, placeringskort och annat. I knäet ligger en skållhet Mac. Brevid mig sitter blivande mannen. Schemat börjar bli pressat och tiden knapp. På något sätt ska vi titta på klinker och badrumsinredning till vår sargade lägenhet, ordna tusen och en sak till bröllopet och samtidigt vara fokuserade på jobbet.

Det här året har känts väldigt mycket. Mina arbetstimmar har varit många och långa, blivande mannens mest traumatiska. En regnig sjukdoms-semester kanske var vår gemensamma katharsis. Nu stundar nya tider; för en vecka sedan började jag på annan byrå med nya projekt och medarbetare, snart kommer blivande mannen hitta ny arbetsglädje. Nu kanske ni tror att ämnet skenar långt iväg från w2007, men icke. Stora värmen till mina f.d kollegor som trots allt följt mig genom förlovning och de första trevande planeringsstegen. Det har varit en resa, både tuff och rolig, lärorik på många sätt. (Både jobbet och w2007...)

Hej då gamla byrån, och Hej nya!

Weekendplaner

Just det! Alla gröna fält är avklarade bröllopssaker!
Men, ser ni fälten i vitt? Det är bröllopssaker som inte är påbörjade än.
Och ser ni fälten i rött? Det är saker det är hög tid att göra nu...

(om ni undrade vad jag - eller vad vi - ska göra i helgen menar jag...)

Berg- och dalbana

Att livet går upp och ner, fram och tillbaka är inget nytt. Just nu känns det mer än någonsin i magen. Ena dagen känns allt klappat och klart, excel-bladen väntar på att fyllas med grön färg och issues blir lösta. Men så kommer de där stunderna när det känns som fritt fall. Som till exempel när jag insåg att Simon fyller trettio snart - och då kommer jag vara gift. Och nästa vintersäsong - gift. Och nästnästa lön - gift. GIFT! Sånt som föräldrar är. Och andra. Men jag? Ni fattar...

I den gamla rom-com filmen "Romy & Michelle's high school reunion" står de präktiga smalltown gravdimageprydda, lefthandring-försedda hemmafruarna där och säger "we're all maaaaaaarried" med nasal röst. Jag säger inte att något av det är fel, bara inte något som i mina ögon räknas som status. För livet är inte status, livet är ju till för att upplevas med sin älskade, sina vänner och familj, och saker som bröllop och bäbisar är väl en bonus - inte status [1]?

[1] Sedan finns det ju faktiskt en hel del trofé-barn som visas upp i tid och otid (och för all del en hoper likaledes trofémän och -fruar (Melaaaaaania Knaus)). Men som vi brukar säga, "det du inte lägger i tid på dina barn när de är små får du betala tusenfalt igen till psykologen senare". Det kanske gäller relationer generellt förresten...

Ringmärkt?

Ibland är det lätt att glömma saker, trots excelblad och flikar. Efter jobbet pinnade jag iväg till guldsmed No 4; alliansringen vi skaffat har inte bara visat sig vara något stor utan även tydligen omöjlig att ändra. Guldsmed No 1 sa nej, No2 sa blankt nej, och No 3 bara tittade på mig med en obegriplig blick. Enviset har löst många saker, så varför inte fortsätta tills någon åtar sig jobbet, tänkte jag i mitt stilla sinne?

Den söta (och väldigt gravida) H sa "att kan någon ändra ringen så är Mr M", och då menar vi inte hennes man utan Guldsmed No 4. Men icke kunde han heller. En annan lösning är nu i sikte, och slutet verkar bli gott. H lyckades i sista stund påminna mig om att visst ville jag väl ändå passa på att gravera ringen? Det blev beslut där och då, och hur mycket jag än favoriserar linjärer verkar inskriptionen bli italic...

Så nu undrar ni väl om inte undertecknad Ebayat lite idag kanske? Jo men se det har jag! En styck bedårande näbbklänning väntas hem nästa vecka! Herzlich!

Dagens film

Japp, något helt annat! Men, jag gillar jur (nästan alla) och Ellen väldigt mycket. Och ja, lite såhär är det:

Enough is enough?

I dagens SvD finns en lång artikel om bröllop planering etc.. Bruden i artikeln uttalar sig om ditten och datten, och verkar tillsammans med artikelförfattaren präktigt förfasa sig över hur vissa blivande brudar verkar vilja planera ALLT in i MINSTA detalj. Som ett självpåtaget språkrör för United Bridezillas of the World säger jag -Låt oss vara! Leave us be! Laisses-nous tranquills! Om vi nu vill spendera dygnets vakna timmar med planerande, ja men låt oss! Vad skadar det dig, du utomstående betraktare?

Alla människor har rätt till en egen åsikt, vi brukar kalla det yttrandefrihet. Vi har också rätt till handlingsfrihet inom lagens gränser (här borde i ärlighetens namn även glamourens namn åkallas), och så vitt jag vet innebär det också att vem som helst kan arrangera vilken sorts bröllopsfest som helst. För att citera en härlig gammal film: "It's my party and I cry if I want to". Så, sluta gnäll och stötta istället din lokala Bridezilla. H*n kanske behöver lite hjälp med den där is-skulpturformen!

P.s Själv har jag helt släppt alla hämningar. Kanske framförallt de ekonomiska. Istället för att tänka i "antingen eller"-termer tänker jag nu "it only happens once" (och ni som kallar mig romantiker kan läsa det här gamla inlägget och fundera över om jag fortfarande borde vara det). Så vad då? Vad kan ni göra? Stämma mig? ha ha ha D.s

Möhippe-mardrömmar

Idag är det 31 dagar kvar! Nu har vi en DJ, en halvfärdig meny och en trumpetare! Planeringen kan liknas vid det sista vattnet i en balja - små virlvlar kvar, men många.. Börjar känna slite i magen med. I natt var det dags för en ny typ av mardröm - den om möhippor. Men, likt Bridexena börjar även jag undra, det är inte lång tid kvar nu och känner jag mina vänner rätt så.. ja.. Jag vet inte om jag är mest stressad över att det kanske inte lir någon som att det kanske blir?

Nåväl, i drömmen var Kicki, Helena och Ellen med, tre av mina tärnor. Vi åkte i en hiss på västkusten. Samtidigt som en tjock dimma dök upp i hissen försvann de genom en lucka, och Morten Harket (han från Ah-a ni vet) dörk upp. Han såg visserligen mer ut som Morrissey goes Wolverine(han har något, jag vet inte vad riktigt..), men ändå. et var i alla fall inte särdeles kul, och drömmen avslutades med att Kicki skulle intervjua Filip Wikingson på Resumébaren i Cannes, och jag fick inte vara med för jag var mellan jobb...

+
Tänk er dessa, och med en släng Morrissey!