SYTUCD är ett av mina absoluta favoritprogram. Duktiga dansare castas och paras ihop för att sedan dra olika dans-stilar ur en hatt på lapp och framföra i nästa avsntt. Naturligtvis ingår även ett röst-moment. Inte lika kul som att se koreografierna, klädsel och framförallt - veckans träningsrapport.I tisdags var Blivande Mannen och jag på danslektion. Jag hade egentligen inga förutfattade meningar, det har jag inte längre tid med i späckade schemat fram till dagen D. Alltså var jag inte särdeles mentalt förberedd på vad som skulle ske. Men, en halvtimma in i lektionen hade våra steg synkroniserats, våra ryggar sträckts och armar böjts. För att citera sportstjärnor som intervjuvas efter seger: Det kändes bra! I salens spegel blev jag dock synnerligen väl påminnd om att vi fortfarande var fjärran från det som kan kallas graciöst.
Ikväll hade vi vår andra lektion. Grundsteget sitter där det ska, men tillsammans rör sig våra fötter inte alltid i samma riktning. Eller ja, samma riktning är det ju, men inte alltid motsvarande ben vilket är en förutsättning för pardans. Vi tränade även s k sway, som skulle få oss att se än med svanlika ut. Jag säger inget om de tre proffs-paren som delade träningslokal med oss. Inte heller kommenterar jag deras lätt höjda ögonbryn när mina småtår fick sig en omgång av storfoten (obs ej Carl Bildt).
På söndag är det dokumentering medelst videokamera. Sedan hoppas jag träningslägret är över, och vi kan sväva iväg som Fred och Ginger..
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar