På liv och död?

Jag har nu helt bejakat min inre Bridezilla. Denna semester har mest bestått i sjukdom och jag har blivit alltmer nervös för bröllopet. Vid mitt senaste läkarbesök avslutade jag läkarundersölkningen med stora ögon och ett "men jag ska ju gifta mig snart" i förhoppning om att läkaren (en McDreamy förhoppningsvis) skulle lägga in mig med rosafärgat dropp, ge mig all sin uppmärksamhet och varligt banna sköterskorna att minsann se till att jag blir frisk omedelbums. Nej, Varbergs primärvårdsakut var inte riktigt så dramatisk och glamourös. (men jag är mycket nöjd med vården, 4 av 5 gasbindor hitills).

Jag har också insett att jorden faktiskt snurrar kring mitt och L's bröllop. Det kanske är svårt att tro, men ungefär 3 meningar in i vilken konversation som helst dyker bröllopet upp, oavsett om vi startade samtal kring mördarsniglar eller grillbäddar. Så kan det vara. Kanske är det därför jag nästan kippade efter andan av lycka när svärföräldrarna nu skaffat bredband, och min Mac och jag kan surfa hyfsat snabbt och obehindrat efter unity candles, näbbklänningar och annat livsnödvändigt.

Kanske kan det också vara för att på något sätt vara helt världsfrånvänd i tider som dessa när alla gamla regissörer och primadonnor verkar trilla av pinn. Måtte de ha en härlig fest däruppe bland molnen!