En fest i svart eller vitt?

I fredags spenderades en timma på Ramonas, provandes brudklänningar. I någon ände måste man ju börja, och jag började på västkusten. Bland alla rader av tyll, siden och mikado hängde en klänning som det stod mitt nan på, givetvis fanns den bara i ett exemplar i min storlek och gick absolut inte att beställa hem igen. Både Jill, Helena och Lars (ja brudgummen var med..) gav sitt godkännande och jag tyckte mig skymta en liten tår i Helenas ögonvrå. "För mig är klänning och tårtan det viktigaste" sa hon. Jag håller nog med..

Efter några snabba paniksamtal till A, H och C insåg jag att ytterligare en provning måste ske. Följdaktligen begav sig mamma och jag dit på lördagen, och den var lika fin då. Det blev inget köp i helgen, och efter släktdebaclet undrar jag om jag verkligen vill ha en vit, traditionell klänning - hur vacker det än är, hur speciell man än känner sig. Kanske ska man snegla på alternativ?