I fredags spenderades en timma på Ramonas, provandes brudklänningar. I någon ände måste man ju börja, och jag började på västkusten. Bland alla rader av tyll, siden och mikado hängde en klänning som det stod mitt nan på, givetvis fanns den bara i ett exemplar i min storlek och gick absolut inte att beställa hem igen. Både Jill, Helena och Lars (ja brudgummen var med..) gav sitt godkännande och jag tyckte mig skymta en liten tår i Helenas ögonvrå. "För mig är klänning och tårtan det viktigaste" sa hon. Jag håller nog med..
Efter några snabba paniksamtal till A, H och C insåg jag att ytterligare en provning måste ske. Följdaktligen begav sig mamma och jag dit på lördagen, och den var lika fin då. Det blev inget köp i helgen, och efter släktdebaclet undrar jag om jag verkligen vill ha en vit, traditionell klänning - hur vacker det än är, hur speciell man än känner sig. Kanske ska man snegla på alternativ?
25 september 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Min syster och hennes man var klädda i rött på sitt bröllop. Syrran hade en lång röd klänning med röda pärlor och guldlänk som axelband och hennes man hade en röd kostym med vit skjorta och röd slips. Det var väldigt romantiskt och man såg dem tydligt på festen vad de än gick.
Skicka en kommentar