Jag ser mig som en rytmisk person, med viss erfarenhet av Lázars dansskola och i kombination med vin tar jag mig gärna an dansgolvet i de flesta discipliner. Lars är lite stelare. Han har dock en otrolig förmåga att lära sig nya sporter snabbt, så jag var inte så orolig för vår dans. Inför bröllopsvalsen träffade vi den tålmodige och snälle Johan tre gånger. Långsamt och varligt visade han både grundsteg och in- och utgång till dansgolvet. Tredje gången lärde han oss, med en icke-linjär inlärningskurva, ett s k dödslyft. Egentligen borde all dans bestå av enbart dödslyft, de är enklare att lära sig än högersvängar i vals...
Trots vårt lätt stapplande framträdande kändes det bra att ha tränat lite innan. Med betoning på lite. Brist på öppna ytor och tid gjorde att vi inte riktigt svävade fram sådär drömskt, utan snarare styrdansade. Men vad gjorde det, vi vart nygifta och kära och alla var snygga och allt var alldeles alldeles underbart.
Här är ett par som tränat _en hel del_ för sin dans. Risken finns att ni är bland de 2,6 miljoner som redan sett det. Om inte, här är helgens mingelsamtalsämne:
07 november 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
gravidhormon-tårarna sprutar!
Tilläggas kan att vid vårt bröllop var utgångsmusiken ur kyrkan "time of my life" :)
kram Annica
helt underbart!
puss
Skicka en kommentar