Brudgummen talar

L här. Det är inte jag som är "jag" på den här bloggen. Men i brist på bättre pronomen för att uttrycka självet kommer jag att låna "jag" ett tag. I alla fall för det här inlägget. Hittills har det varit en väldigt ensidig syn på W2007 här. Och med all rätt. Jag kan intyga att utrop om bridezilleri eller "all in, it's now or never" har varit en del av verkligheten det senaste året. Det är inte alltid lätt att hänga med i svängarna. Good enough is never enough...

Hur många bröllopsmagasin har jag läst? Jag har bläddrat igenom några Martha Stewart Weddings. Mest för att Martha är ett fascinerande fenomen i sig men också för att världen som målas upp är otroligt åtråvärd på ett plan och helt sjuk på ett annat. Fördjupningen i varje enskild detalj där fransarna på brudnäbbarnas organzakjolar ägnas flersidiga reportage gör att ribban sätts på en absurt hög nivå. Eller också kanske det bara är för fantasin. Fast blivande frun hävdar bestämt att Marthas tips är "jättebra". Vad har jag mer gjort...köpt Vera Wang on Weddings till henne och även bläddrat igenom den. Sett enbart som fysisk bok är den helt fantastisk: formatet, pappersvalet, layouten. Det bara flödar av valrhonagrädde och pol roger-bubbel från varje sida. Ingenting är för litet och oviktigt för att inte vara med.

Men egentligen, vad handlar ett bröllop om? För mig är det ett djupt symbolmättat firande av kärleken mellan två människor och deras vilja att leva tillsammans. I champagneyra och influensa, på semester och däckbyte på nattlig vinterväg. Detta tillfälle är starkt i sig självt på ett individuellt, psykologiskt plan där "jag jag jag" skall uppgå i "VI VI VI".
Men när man gör något så stort så vill man så klart visa det för dem som betytt och betyder mycket för en. Det ska bli fest! Men alla som bjudit hem mer än två personer på sittande middag vet att det är en del arbete och fixande med det. Beslut ska fattas, mat ska inköpas och lagas, snacks läggas upp och drycker blandas. Dessutom ska två veckors kläder plockas ihop och lägenheten städas och fejas. Det handlar om respekt för dem man bjudit in och glädjen i mötet. Det säger sig självt att ett bröllop med 90 gäster blir exponentiellt mer att hålla reda på. På alla plan.

Tack o lov är min blivande fru en organisatorisk talang av format, tänker i fler steg än jag och har en förmåga att inhämta och processa information till användbara idéer som är rent ut sagt märklig. Men bra.

Så har jag varit en fripassagerare på den här resan? Delvis, absolut. Men jag valde resmålet...och sedan har jag försökt agera som en balanserande faktor och satt ner foten och hållit upp handen ibland men mestadels applåderat och ropat hurra!

Så hur känns det så här två veckor innan? Vi repeterade igår med vår chica city-präst och det känns alldeles förträffligt. Det ska bli otroligt kul helt enkelt. Inget kan gå fel eftersom inga fel finns. Dyker bruden upp så kommer jag att vara där. Jag tror till och med att jag ska klippa mig innan. Kanske raka mig lite också.